De flesta organisationer vill skapa bättre förutsättningar för lärande. Men vad är det egentligen i en organisation som gör att lärande och utveckling kan ske? Den här artikeln handlar om lärmiljö och hur en restriktiv eller expansiv lärmiljö kan hindra eller främja lärande i organisationen.
Hur perspektiv på lärande förändras
I takt med att lärande har blivit allt viktigare för organisationer har vi också förändrat vår syn på lärande. Vi har gått från att betona formella utbildningsinsatser och lärande i klassrum, till att fokusera mer på lärandet som sker i det dagliga arbetet.
Vårt behov av lärande ser också annorlunda ut idag jämfört med för 10-20-30 år sedan. Tidigare handlade lärande huvudsakligen om att förbättra och förfina det vi redan gjorde. I dag är lärandets kanske viktigaste uppgift att transformera hur vi arbetar genom helt nya lösningar och innovationer.
Vi har dessutom gjort en förflyttning mot att prata mer om förutsättningarna för lärande, vår lärmiljö och kultur för lärande. I den här artikeln är det området i fokus.
Lärmiljö istället för formellt-informellt lärande
Inom området lärande har distinktionen mellan formellt och informellt lärande varit en vanlig uppdelning. Här syftar formellt lärande på mer strukturerade aktiviteter, ofta utanför arbetsplatsen och med en formell utbildare. Informellt lärande är istället lärande som sker ostrukturerat under tiden vi utför vårt jobb. Det kan handla om att vi gör nya arbetsuppgifter, testar ett nytt verktyg eller löser problem tillsammans med våra kollegor.
Läs mer: 10 sätt att främja informellt lärande och skapa en arbetsplats full av lärmöjligheter
Uppdelningen mellan formellt och informellt lärande är ett sätt att förstå olika former av lärande. Den hjälper också till att betona det faktum att mycket av det vi lär oss sker utanför det formella klassrummet. Däremot är det inte det enda sättet som vi kan förstå lärande på.
Vissa forskare argumenterar för att det kan vara mer värdefullt att fokusera på de strukturer, normer, värderingar och aktiviteter som möjliggör deltagande i lärande på olika sätt. Det handlar alltså om begrepp som lärandekultur, lärandeklimat och lärmiljö.
Restriktiv eller expansiv lärmiljö
En teoretisk modell för hur vi kan förstå vår lärmiljö, utvecklad av Allison Fuller och Lorna Unwin, skiljer mellan mer restriktiva och mer expansiva lärmiljöer. Expansiva lärmiljöer skapar fler möjligheter för lärande, medan restriktiva lärmiljöer begränsar lärandet på olika sätt.
Du kan säkert tänka dig ett flertal faktorer som antingen uppmuntrar eller hindrar lärande, men låt oss försöka måla upp en bild av hur en expansiv respektive restriktiv lärmiljö kan se ut.
I en expansiv lärmiljö finns en hög nivå av autonomi och eget ansvar. Medarbetare får vara delaktiga i beslutsfattande och problemlösning. De tillåts och uppmuntras dela kunskap och färdigheter med varandra genom att diskutera och reflektera i grupp.
Restriktiva lärmiljöer innebär istället ofta begränsade och avgränsade arbetsuppgifter. Medarbetare håller sina kunskaper och färdigheter för sig själva och får inte vara med vid beslutsfattande och problemlösning i samma utsträckning.
Vill du lära dig mer om att mäta lärande och utveckling?
Ladda ner vår gratis guide Att mäta lärande och utveckling – nyckeltal för HR och ledare. I guiden får du tips på hur du kan följa upp och mäta både formellt och informellt lärande med relevanta nyckeltal.
2 områden för reflektion kring lärmiljö
I deras forskning identifierar Fuller och Unwin faktorer som verkar bidra till att skapa en antingen mer restriktiv eller mer expansiv lärmiljö. De delar in dessa i två huvudsakliga kategorier av främjande eller hindrande faktorer.
Den ena kategorin består av faktorer som berör den organisatoriska kontexten och kulturen. Det kan vara saker som organisationsstruktur, hur jobb och roller är utformade, samt hur kontroll och distribution av kunskap fungerar i organisationen.
Den andra kategorin bygger på en förståelse för hur vi lär oss nya saker genom att deltagande i olika sammanhang. Författarna kallar detta för olika praxisgemenskaper (communities of practice), vilket är ett begrepp inom teorin om situerat lärande.
Dessa två områden är bra att reflektera över om du vill förstå hur din organisation främjar eller hindrar lärande. Nedan kan du läsa mer om respektive område.
1 – Relationen mellan struktur och lärande
Det första området betonar kopplingen mellan hur arbetet är organiserat, hur jobb är utformade och möjligheten till lärande och utveckling. Det är i sig ingen ny tanke, utan snarare välkänt att faktorer kopplade till organisation och jobbdesign påverkar i huvudsak det informella lärandet.
I en expansiv lärmiljö finns en övertygelse om att kunskap är centralt och gemensamt, vilket visar sig genom hur arbetet är organiserat. Jobb är utformade på så sätt att medarbetare behöver korsa gränser och interagera med varandra för att både demonstrera sin existerande kunskaper och för att skaffa nya. Kunskap och färdigheter är något som alla skapar och delar tillsammans, vilket i sin tur är starkt kopplat till möjligheten för lärande och utveckling.
Vad innebär det här rent konkret? För det första finns det en struktur runt arbeten och organisation som både uppmuntrar och kräver horisontell gränsöverskridande interaktion, dialog och problemlösning. Till följd av hur arbetet är organiserat måste medarbetare ha kontakt med olika delar av verksamheten, samarbeta och lösa problem med andra avdelningar och funktioner. Detta gör i sin tur att andra lär sig av oss, medan vi lär oss av dem.
Motsatsen är en miljö där jobb i större utsträckning är isolerade och individer både äger och förvaltar sin egen kunskap. Ingen frågar efter den, ingen behöver den, och vi behöver heller inte andras kunskap för att utföra vårt jobb.
De strukturella faktorerna handlar exempelvis om:
- Den fysiska miljön: hur vi sitter på arbetsplatsen och på vilket sätt den fysiska miljön uppmuntrar gränsöverskridande interaktion.
- Den digitala miljön: vilka digitala samarbetsytor vi har.
- Arbetets krav på samarbete och interaktion med andra.
- Uppdelningen i avdelningar, enheter, grupper och funktioner.
- Belöningar: på vilket sätt belöningar uppmuntrar eller motverkar samarbete och lärande.
För det andra präglas expansiva lärmiljöer av breda roller och eget ansvar men med ett stort fokus på samarbete och gemensam problemlösning. Organisationen uppmuntrar och stöttar nya idéer och innovationer. Medarbetare får möjlighet att lära sig nya saker samt får mandat och förtroende att hitta lösningar på de utmaningar som uppstår.
I restriktiva lärmiljöer är roller istället smalare och mer begränsade vad gäller kontakten med andra och behovet av att lösa problem eller ta fram nya idéer. Det är svårare att få möjlighet att lära sig nya saker och det finns en bristande tillit till medarbetarnas förmåga att hantera utmaningar.
Reflektera över:
- Vilka strukturella faktorer främjar lärande hos oss?
- Vilka strukturella faktorer hindrar lärande hos oss?
2 – Praxisgemenskap (community of practice)
Organisationens former av praxisgemenskap har betydelse för huruvida lärmiljön är expansiv eller restriktiv. En praxisgemenskap är en social gemenskap eller arena där medlemmarna utövar specifika kunskaper och färdigheter. Det kan vara sammanhang som olika team eller enheter, projektgrupper, utbildningsgrupper och nätverk internt eller externt.
Forskarna menar, i enlighet med teorin om situerat lärande, att lärande sker när individer engagerar sig mer och mer i en sådan gemenskap, interagerar med andra medlemmar och tar del av den praxis som gäller där.
Alla organisationer har praxisgemenskaper, men det kan variera hur många olika sådana en individ har möjlighet att vara delaktig i. Vissa är bara medlem av en sådan gemenskap medan andra kan röra sig fritt mellan ett flertal olika arenor. Ett kännetecken hos en expansiv lärmiljö är möjligheten att korsa gränser mellan olika sådana gemenskaper, samt att korsa gränser mellan lärmiljöer utanför arbetsplatsen (till exempel genom extern utbildning) och lärmiljöer på den egna arbetsplatsen. Det här betonar betydelsen av både formellt och informellt lärande.
Ytterligare ett viktigt kännetecken hos expansiva lärmiljöer är möjligheten att både engagera sig i och koppla ifrån sig från olika praxisgemenskaper. Att endast tillhöra en arena och aldrig kunna röra sig utanför den eller koppla ifrån sig helt från den är på motsatt sätt en begränsande faktor.
Reflektera över:
- Har våra medarbetare tillgång till och möjlighet att delta i flera olika praxisgemenskaper?
- Har våra medarbetare möjlighet att helt koppla ifrån sig från dessa arenor?
Expansiva lärmiljöer, som bygger på en främjande struktur och tillgång till flera praxisgemenskaper, uppmuntrar individer att vara flexibla, kreativa och självständiga – vilket främjar lärande och utveckling. Restriktiva lärmiljöer får oss istället att bli rigida, fantasilösa och passiva.
Referenser och lästips
Fuller, A., & Unwin, L. (2004). Expansive learning environments: integrating organisational and personal development. I H. Rainbird, A. Fuller and A. Munro (red.) Workplace Learning in Context. London: Routledge.
Manuti, A., Pastore, S., Scardigno, A. F., Giancaspro, M. L., & Morciano, D. (2015). Formal and informal learning in the workplace: a research review. International Journal of Training and Development, 19(1), 1-17.
Designed by storyset / Freepik