Det finns ett begrepp inom arbetslivsforskningen som heter gränslös karriär (boundaryless career). Begreppet syftar till att förklara en ny typ av karriär. En karriär som är icke-linjär och som inte utspelar sig inom en och samma organisation. I en gränslös karriär är individen en aktiv och drivande agent som i större grad utvecklar sin karriär utanför organisationens gränser. Förespråkare menar att arbetstagare på dagens arbetsmarknad är mer rörliga och mindre lojala till sina arbetsgivare. Känns tankegångarna igen?
I en artikel av Rodriques och Guest (2010) ifrågasätts flera av de grundläggande antaganden som konceptet gränslös karriär bygger på. Det första är individens påverkan på karriären. Det andra är organisationen som den enda gränssättande strukturen. Det tredje är rörlighet och illojalitet på dagens arbetsmarknad.
Individen är inte den enda som påverkar sin karriär
Inom en gränslös karriär antas individen ha stort inflytandet på den egna karriärutvecklingen. Samtidigt glöms andra faktorer, såsom strukturer och organisatoriska faktorer, bort. Dessutom pekar bevisen mot att människor faktiskt inte är så proaktiva som ofta antyds när det kommer till att hantera sin egen karriär.
Läs mer: Karriär – inte bara på individens villkor
Organisatoriska gränser är inte de enda gränserna
Den gränslösa karriären ser organisatoriska gränser som den huvudsakliga eller enda faktorn som sätter gränser i människors karriärer. De organisatoriska gränserna är viktiga för att förstå struktur och begränsningar i en karriär, men de utgör inte de enda gränssättande strukturerna. En gränslös karriär kan också handla om rörlighet mellan exempelvis yrken eller kulturer.
Karriärer har inte blivit mer gränslösa
Ett av de mest centrala antaganden som den gränslösa karriären bygger på är att arbetstagare har blivit mer rörliga och mindre lojala. Men är det verkligen sant? En genomgång av longitudinella trender i jobbstabilitet, det vill säga hur länge en arbetstagare i genomsnitt stannar hos en och samma arbetsgivare, visar att så inte verkar vara fallet. I USA, Japan och Europa har den genomsnittliga anställningstiden varit relativt stabil sedan 70-talet.
Sammanfattningsvis är bevisen för den så kallade gränslösa karriären begränsade. Det finns en viss rörlighet mellan yrken, kulturer och organisationer, men dessa möjligheter verkar inte ha gjort oss mindre lojala våra arbetsgivare.
Hitta artikeln
Titel: Have careers become boundaryless?
Författare: Ricardo Rodrigues & David Guest
Tidskrift: Human Relations (2010)
Lämna ett svar