Psykologisk trygghet och lärande – vad vet vi?

fyra personer som reflekterar och diskuterar

Psykologisk trygghet är en subjektiv upplevelse av en miljö där alla kan uttrycka vad de tycker och tänker utan rädsla för negativa konsekvenser. I en tidigare introduktion till begreppet konstaterade vi att det finns samband mellan psykologisk trygghet och lärande, prestation, kommunikation, innovation och positiva attityder på arbetsplatsen. Den här gången ska vi fördjupa oss i relationen mellan psykologisk trygghet och lärande, hur den ser ut och varför.

Läs mer: Psykologisk trygghet – vad är det och vad säger forskningen?

Den första studien på psykologisk trygghet och lärande

När Amy Edmondson först började uppmärksamma och studera fenomenet psykologisk trygghet gjorde hon det utifrån en idé om en viktig koppling till lärande i grupper och team. I artikeln som introducerar psykologisk trygghet som gruppfenomen presenterar Edmondson även en modell för lärande i team som hon testar empiriskt (Edmondson, 1999).

Resultatet från studien, som följde 51 team i ett tillverkningsföretag, visade på starka samband mellan upplevd psykologisk trygghet och lärandebeteenden som att regelbundet ställa frågor, söka återkoppling, experimentera, reflektera över resultat och diskutera misstag. Dessa beteenden bidrog i sin tur till högre prestation i teamen. 

Här någonstans väcktes intresset för psykologisk trygghet i allmänhet och relationen mellan psykologisk trygghet och lärande i synnerhet. Och inte bara hos Edmondson utan hos forskare och praktiker världen över.

Fortsatta studier på psykologisk trygghet

Idag finns det ett starkt forskningsbaserat stöd för att psykologisk trygghet bidrar till lärande på både individ- och gruppnivå. I en litteraturöversikt av Newman, Donohue & Eva (2017) konstaterar författarna att individer och grupper som upplever ett psykologiskt tryggt klimat tenderar att dela kunskap, ställa kritiska frågor, ge och be om feedback samt lära genom misstag i större utsträckning än de som inte upplever ett lika psykologiskt tryggt klimat.

Den mest omfattande metastudien på psykologisk trygghet bekräftar även den bilden av lärande som ett centralt utfall (Frazier, Fainshmidt, Klinger, Pezeshkan & Vracheva, 2017). Av de utfall som metastudien undersöker (engagemang, jobbtillfredsställelse, prestation, organisationsmedborgarbeteenden [citizenship behaviors], informationsdelning, kreativitet och lärandebeteenden) så är lärandebeteenden det utfall som uppvisar starkast samband med psykologisk trygghet (korrigerad korrelation p = .62 på individnivå och .52 på gruppnivå).

Kontextens betydelse för psykologisk trygghet och lärande

I vissa miljöer verkar kopplingen mellan psykologisk trygghet och lärande vara särskilt stark. Det handlar om sammanhang där komplexiteten och osäkerheten är hög, där kraven på kreativitet och innovation är höga, och där graden av social kontakt är hög. Helt enkelt miljöer som ställer högre krav på ett konstant lärande för att nå utveckling och framgång.

Relationers betydelse för psykologisk trygghet och lärande

Eftersom psykologisk trygghet är ett högst mellanmänskligt fenomen kan det vara intressant att fråga sig hur olika aspekter av våra relationer påverkar upplevelsen av psykologisk trygghet och lärande som utfall. Det tyckte åtminstone forskaren Abraham Carmeli som tillsammans med kollegor har undersökt kopplingen mellan relationskvalitet, psykologisk trygghet och lärande (Carmeli, Brueller & Dutton, 2009; Carmeli & Gittell, 2009). 

Resultaten från en serie studier visar återigen starka positiva samband mellan psykologisk trygghet och lärandebeteenden, men även att kvaliteten på våra relationer både direkt och indirekt kan påverka graden av lärandebeteende genom psykologisk trygghet. 

Relationskvalitet – en kombination av faktorer

Vad är relationskvalitet? I det här fallet undersökte forskarna relationskvalitet på två olika sätt. I två av studierna som en kombination av delade mål, delad kunskap och ömsesidig respekt. När deltagarna hade arbetsrelationer som präglades av en hög nivå av dessa tre tenderade de också att uppleva en högre nivå av psykologisk trygghet och i förlängningen ett mer omfattande lärande från misstag (Carmeli & Gittell, 2009).

I en tredje studie använde forskarna ett mer omfattande sätt att mäta relationskvalitet på. Bland annat berörde frågorna känslomässig tillgänglighet (att människor i en grupp kan uttrycka en bredd av positiva och negativa känslor med varandra), elasticitet (att relationen tillåter och kan återhämta sig från stress, konflikter och motgångar) och upplevelsen av djup och ömsesidig kontakt (Carmeli m.fl., 2009). Även i den här studien tenderade personer som upplevde bättre relationskvalitet att även uppleva mer psykologisk trygghet och mer lärandebeteenden. 

I samtliga studier fungerade den psykologiska tryggheten som en förstärkare; när goda relationer också innebar en mer psykologiskt tryggt klimat blev sambandet mellan relationskvalitet och lärande starkare. 

Carmelis studier hjälper oss framförallt att förstå hur olika aspekter av våra relationer bidrar till psykologisk trygghet, vilket i sin tur bidrar till ett ökat lärande. Genom att utveckla relationer som kännetecknas av en gemensam agenda, högt i tak och ett stort mått av ömsesidig respekt och välvilja skapar vi också förutsättningar för lärande. 

Läs mer: Skapa psykologisk trygghet – så gör du 


Varför är psykologisk trygghet så viktigt för lärande?

För att förstå varför psykologisk trygghet har betydelse för lärande behöver vi förstå människan som psykologisk varelse. Edmondson (2003) förklarar att det underliggande antagandet i hennes forskning är att människor i grunden är enormt rädda om bilden andra har av dem, vilket gör dem ovilliga att engagera sig i beteenden som kan hota den.

När vi interagerar med andra är den här risken hela tiden närvarande, särskilt i osäkra och otydliga situationer. Problemet här är att för att vi ska kunna agera på ett sätt som utvecklar oss själva och vår verksamhet i dessa situationer så måste vi använda oss av beteenden där vi riskerar att bli betraktade som osäkra, inkompetenta eller negativa. Att ställa frågor, be om hjälp, be om feedback och experimentera är nödvändigt för lärande och utveckling men innebär samtidigt en risk för negativa mellanmänskliga konsekvenser.

I psykologiskt trygga miljöer, där människor upplever att misstag och dumma frågor är tillåtna, tänker sig Edmondson att människor i större utsträckning kommer att ägna sig åt riskfyllda beteenden där de riskerar att bli bedömda av andra. Därför är psykologisk trygghet en grundläggande förutsättning för effektivt lärande och utveckling.

Egentligen är det kanske inte så konstigt att psykologisk trygghet och lärandebeteenden hänger tätt ihop. Psykologisk trygghet handlar om en upplevelse av att vara uppskattad och respekterad samt att det är tryggt att ta risker, ta upp problem och be om hjälp. Lärandebeteenden innebär i sin tur att individen eller gruppen kontinuerligt reflekterar och agerar genom att ställa frågor, be om feedback, experimentera och diskutera. Ställer vi dem bredvid varandra på det sättet är det lätt att förstå att ett klimat som tillåter mellanmänskligt risktagande gynnar den här typen av lärandefrämjande beteenden.

Referenser och lästips

Carmeli, A., Brueller, D., & Dutton, J. E. (2009). Learning behaviors in the workplace: the role of high-quality interpersonal relationships and psychological safety. Systems Research and Behavioral Science, 26(1), 81-98.

Carmeli, A., & Gittell, J. H. (2009). High-quality relationships, psychological safety, and learning from failures in work organizations. Journal of Organizational Behavior, 30(6), 709-729.

Edmondson, A. C. (1999). Psychological safety and learning behavior in work teams. Administrative Science Quarterly, 44(2), 350-383.

Edmondson, A. C. (2003). Managing the risk of learning: psychological safety in work teams. I West, M., Tjosvold, D., & Smith, K. G. (Red.) International Handbook of Organizational Teamwork and cooperative working. London: John Wiley & Sons, 255-276.

Frazier, M. L., Fainshmidt, S., Klinger, R. L., Pezeshkan, A., & Vracheva, V. (2017). Psychological safety: a meta-analytic review and extension. Personnel Psychology, 70(1), 113-165.

Newman, A., Donohue, R., & Eva, N. (2017). Psychological safety: a systematic review of the literature. Human Resource Management Review, 27(3), 521-535.

Designed by Storyset

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *